Tobbs

Läder-Tomas är här!

1978 Gjorde debut via sveriges radio Tierps talangjakt Tierps unga

1979 Följer upp denna med en bejublad turné bland Sveriges ICAhandlare.

1980 Förklaras av tidningen Tierps socialdemokrater vara den mest lovande artisten i hela norden.

1986 Spelar för utsåld arena i Tjernobyl, Sovjet.

1993 släpper en skiva med inspelningar av samtliga melodifestivalbidrag 1973-76

Tiden är mogen. Marknaden har länge pulserat i förväntan inför en artist med både rötter och nyvuxen krona, en brygga mellan den förflutna och nuet. Kraften i Läder-Tomas sång överstiger vida de flesta sångare skolade in i Ace-of-Base-kulturen. Hans nära och berörande texter lämnar varken mormödrar eller barnbarn utan känslorna på utsidan. I en tid där Lars Winnerbäcks vemodighet anses spela på den svenska folksjälen är tiden mogen för Läder-Tomas.

Dagens låt: Alter bridge - black bird

Den flygande Fartdåren

Kapten Rödskägg blev trött på allt vatten och skit

Med nytt skepp han lyfte mot molnen en bit

Han sa denna resa blir knappast den sista

Men hindrades strax av vilsekommen gnista

.

Dagens låt: depeche mode - photographic

Jag vet inte om det beror på all reklam för klamydiadagen och sånt men numera verkar det vara ok att prata om att man har fått klamydia så att andra hör på tunnelbanan. Första gången jag råkade ut för det var visserligen rätt länge sedan, kanske en månad. Då var det två killar där den ena berättade att han i alla fall bara behövde säga det till en och det var ju henne han fick det av. I dag var utläggningen lite mer omfattande.

En tjej satt mitt emot mig och även om jag hade musik på hörde jag vad det var hon pratade om. Hon var trött eftersom hon behövde äta antibiotika. I vanliga fall när man äter sånt uppfattar man bara att man blir bättre men nu när man var så frisk som hon så märkte man hur tröttande det var. Hennes mamma hade kommenterat medicinen med nått om lingonvecka som tjejen uppfattade som något en mamma inte ska säga. Tjejen berättade vidare att hon hade sår men det berodde nog på att han som gett henne klamydia hade "tagit i". Han var trevlig i alla fall men nu måste hon ju få tag på honom. Det kan bli lite svårt eftersom hon inte hade hans nummer och dessutom hade åkt taxi ifrån hans lägenhet och det var han som beställt den.

Efter ett tag tröttnade hon på ämnet konstaterade att det var konstigt att prata om sånt där när "hela vagnen lyssnar", jag tror dock att det bara var tre personer som hörde ordentligt eftersom det inte var så mycket folk runt omkring. Hur som helst började hon prata om en lägenhet hon tydligen köpt, för sina föräldrars pengar vad det verkade. Där skulle hon renovera en del, och funderade på om det var värt att måla köksluckorna svarta...

Sensmoralen i detta mina damer och herrar är att inte ligga med främlingar, eller kanske att undvika tillfälliga sexuella förbindelser helt. Ingen direkt uppoffring i mina ögon men uppenbarligen finns det folk som tycker att det vore så.

Dagens låt: kent - ensammast i Sverige

Jimmy Eat World är ett av de bästa banden jag känner till. När jag lyssnat på Chase this light [2007] en gång klaffade den inte helt. Så brukar det dock vara med Jimmy Eat Worlds skivor så jag lät mig inte avskräckas. Efter fyra lyssningar var den bra och nu efter sjutton lyssningar är det höstens bästa skiva. I jämförelse med tidigare verk är skivan är lättsammare än futures men mindre poppig än bleed american. Den spänner från lättsamma låtar som feeling lucky och here it goes till något allvarligare som open bar reception och gotta be sombody's blues. Allt är dock poppig rock i sin bästa form. Visst finns det saker att klaga på som någon ogenomtänkt låtövergång och ett hey-hey-parti men överlag är jag nöjd. Ska ni bara lyssna på en skiva från listan över min hög av nyinsamlad musik nedan så välj denna. Bästa låten är än så länge Dizzy och sämsta Electable men nivån är överlag hög. Här är en skiva att må bra av i rusket. Infoga dessutom en massa andra klyschiga sätt att försöka få dig att lyssna på en skiva som passar just min musiksmak.

Dagens låt: Robbie Williams - advertising space

Jamie Cullum har tidigare gjort några mysiga jazziga skivor som ett välbehag av att lyssna på utan att kräva någon insats av tankeenergi. Nu har han gjort en skiva med Frank Sinatra vilket i princip innebär att den döde Sinatra sjunger en stump för att sedan låta Cullum sjunga en annan låt och så vidare varannan gång. Sinatra är som bekant, i konkurrens med Stevie Wonder, en av världens mest överskattade artister. Det sägs att han är en av de största artisterna, egentligen är han en småmysig artist som sjunger småmysiga låtar men förtjänar en ordentlig applåd, inte hängivet jubel.

Det blir alltså en skiva med två artister med hög trivselfaktor. Den ena är dock död och kan inte bidra med något alls. Istället blir det en trivselmusiker som musicerar kring inspelningar av en död förebild. Resultatet av samarbetet blir precis lika intetsägande som det låter. Sinatrabitarna kan bättre lyssnas in i något annat sammanhang och Cullums sångstunder må verka småtrevliga under första versen men sen tröttnar man och när låten är slut kan man inte för allt i världen dra sig till minnes vad för sång det var han sjöng egentligen. Tyvärr Jamie Cullum, det här är en av de mest onödiga skivor jag lyssnat på.

Dagens låt: Robert Miles - one and one

Nu börjar vecka 45 och därmed en ny era, andra halvan av terminen. I kulturgeografin ska jag numera läsa ekonomiska och urbana geografi och i idéhistoria renässansen. Det betyder också att den förra veckan formellt är avslutad även om det finns vissa spår kvar. Exempelvis är fortfarande alla mina tallrikar och knivar odiskade. Fredagens inlämning av två slutuppgifter och skrivandet av en tenta följdes nämligen upp med en klassfest en inflyttningsfest, två arbetsdagar och fyra timmars sömn mellan fredag och lördag. Jag tycker dock att jag klarade alla examinationer klart godkänt så det blir skönt att böja på en ny kula efter vecka med för mycket ansvar :p

Dagens låt: Jimmy eat world - dizzy